Författare: Anneli Rehnberg

I kyrkans psalmböcker finns en gammal sång som pingstpastorn Lewi Pethrus skrivit. Löftena kunna ej svika heter den och ibland sjunger vi den i våra kyrkor. Orden i sången är gammaldags och kanske främmande för många av oss. Trots det kan sånger från den äldre sångskatten vara värda att lyssna på, särskilt om man går in för att verkligen höra vad texten säger.

Om jag är rätt informerad skrev Lewi Pethrus sången när hans fru var allvarligt sjuk och de inte visste om hon skulle klara sig. Sången skrevs under tiden man bad för henne som en påminnelse om vad Gud i sitt ord lovar; att han aldrig ska lämna oss ensamma. Har vi en gång lagt våra liv i Hans händer så finns Han alltid med oss. Han sviker aldrig. Detta blev en tröst för makarna Pethrus under tiden frun tillfrisknade.

Orden i psalmen kan ge tröst än idag. De talar om hopp och tro som är tillgängligt för oss alla. Jag tror att det är tröst vi människor behöver mest av allt idag när hela världen omkring oss tycks skaka.

Jag behöver inte räkna upp alla hemskheter som världen får se varje dag. Du möter dem själv i ditt vardagsrum framför TV:n. Krig, miljökatastrofer, mord och terrorism. Listan kan göras lång och det känns som att allt det hemska kryper närmare för var dag som går.

Hur mår du i allt detta? Tar du allt till dig och blir orolig och rädd? Hör och ser du, men har fått en sådan hård hud att det inte längre berör dig särskilt djupt? Eller har du slutat att se på nyheterna för att det bara är hemskheter som visas där? Det finns många sätt att vara mitt i allt det hemska som sker.

Hur du än förhåller dig till allt så vill jag försöka förmedla lite tröst med hjälp av psalmen skriven av Lewi Pethrus:

Löftena kunna ej svika, nej, de stå evigt kvar. Jesus med blodet beseglat allt vad han lovat har. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna. Men den som tror ska finna, löftena de stå kvar.

Att ha en tro på Gud är fantastiskt. Trots att världen ser ut som den gör, trots att himmel och jord bokstavligen brinner, så vet jag att Guds löften står kvar. Jag har ett hopp om att allt en gång ska bli bra. Jag vet att jag är på väg mot något bättre än det som jag här ser. Under tiden lever jag mitt liv, där jag ibland går igenom svårigheter. Jag kan råka ut för olyckor och sjukdom i vår fallna värld. Han har inte lovat att jag eller någon annan ska slippa svåra saker på grund av tron på honom. Trösten och hoppet är att han alltid kommer att vara med mig, fina dagar och svåra dagar, och att hans kärlek alltid finns där och omsluter mig.

Vi läser också vers två i psalmen:

Gör såsom Abraham gjorde, blicka mot himlen opp! Medan du stjärnorna räknar, växer din tro, ditt hopp. Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som tror ska finna, löftena de stå kvar.

Så min vän! Sök tron om du inte har den! Den är fantastisk. Den föder hopp om en bättre framtid. Jesus vill möta dig där du söker honom och ge dig av all sin kärlek. Hans frid är ofattbar, och den finns inte att få någon annanstans. Om du ber honom så kan han fylla dig med den idag.

Längtade du lika mycket som jag efter sommar och semester? Då någon gång i maj? Att få ledigt från den vardagliga lunken, att göra något annat en tid; kanske resa någonstans eller träffa någon som bor långt bort. Och städa garaget, renovera färdigt altanen, måla klart huset … Sommaren är över och de flesta sakerna vi skulle ha hunnit med finns kvar på att-göra-listan.

Nu är det september och det är långt till nästa semester. Det blir mörkare på kvällarna och med det ökar stressen. Det är mycket nu, svarar man med andan i halsen på frågan om hur man har det. Det är mycket nu! Och när var det inte mycket? När kände du att du hann med att verkligen leva?

Det är här och nu som livet är. Det är långt till nästa återhämtning. Kanske är det dags att rensa i vardagen och ge plats för det verkliga livet i stället för att lägga alla förväntningar på ett gott liv till några futtiga sommarveckor?

Gud har en tanke med ditt liv här och nu. Han ser hur du kämpar med olika saker och vill att du ska lägga ner alla bördor hos honom. Han vill inte att du jagar livet ur dig i din vardag utan att du tar dagen som den kommer.

Vi har fått ett enda liv här på jorden. Det behöver vi leva på bästa sätt, och bästa sättet är att leva det så som Gud vill. Inte i stress och press, utan i Hans tid.

Ett annat ord från Bibeln som handlar om vad som är viktigt här och nu är från Matteusevangeliet.

Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. (Matt 6:19-20)

Hur gör man för att samla skatter i himlen? Jag tänker på det bud att leva efter som Jesus gav oss så många gånger; det om hur vi ska älska varandra.

Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra. (Joh 13:34)

När vi älskar varandra med uppriktig kärlek, samlar vi skatter i himlen. När vi hjälper vår nästa av innerlig kärlek, utan tanke på att få något tillbaka, i stället för att bygga bara på vårt eget, så samlar vi skatter i himlen. När vi stryker några punkter från vår att-göra-lista och i stället bryr oss om någon som verkligen behöver det, samlar vi skatter i himlen. Och – det som är så fantastiskt – när vi samlar skatter i himlen i stället för här på jorden, så mår vi så mycket bättre. När vi ser en bit bortom vår egen horisont, eller tittar upp från vår egen navel, så ser vi att livet är så mycket större än det verkar när vi bara bryr oss om vårt eget. Jesus älskar oss ända upp på korset. Det är den måttstocken han ger oss när han visar hur vi ska älska varandra.

Men hur ska det gå med allt mitt? Min att-göra-lista är så lång och behöver så mycket tid, vad händer om jag inte slutför den?

Det har Jesus också svar på. Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga (Matt 6:34), säger Han.

Kanske går det att stryka något från den där listan. Är allt du har skrivit upp på den helt nödvändigt just nu? Blir livet fyllt av glädje och frid när du är klar med din lista? Eller skriver du då en ny lista med nya måste-saker?

Försök istället att njuta av hösten, här och nu. Lyft blicken och låt Gud leda dig dit Han vill att du ska gå. Du hinner både att älska din nästa och att ta hand om ditt eget, när du gör det på Hans sätt.

Och glöm inte att du behöver en liten stund med Jesus varje dag. Den kan vara kort eller lång. Den kan bestå av bön, bibel eller lovsång, i ensamhet eller tillsammans med andra. Det är i den stunden du har möjlighet att verkligen återhämta dig. Det är då du finner den verkliga friden i ditt liv.

Guds välsignelse

Anneli

Vi har nyss firat påsk, den högtid som är de kristnas största och viktigaste. Det är då allt får sin fullbordan; Jesus vinner över döden och alla vi som tror på honom får del av det eviga livet.

Påsken innehåller både sorg och glädje. Att Jesus var tvungen att dö för att sona våra synder kan tyckas hemskt. Det var ett fruktansvärt lidande han fick genomleva. När alla våra tillkortakommanden, vår skuld och skam, våra sjukdomar och alla synder blev satta på honom så att han i den största förödmjukelse fick dö en hemsk och plågsam död på korset. Allt för att vi skulle slippa.

Någon tänker: Vilken hemsk Gud, som tvingade sin ende Son att dö på korset. Varför var någon över huvud taget tvungen att dö? Kunde inte våra synder och allt det andra bli förlåtet ändå? Vad är det för en Gud som gör så med sitt enda barn?

Det är naturligtvis ett mysterium, en gåta för oss människor. Varför egentligen? Särskilt svårt är det kanske för oss i västvärlden som inte känner till tankar om förbund och offer; det som i grunden ligger bakom hela händelsen, och som jag inte tänker gå in närmare på här.

Att det egentligen var Gud själv som dog där på korset är kanske ännu svårare att förstå. Gud blev till människa genom sin Son Jesus Kristus, och på så sätt var det Gud själv som dog den där hemska döden. Det var Hans blod som göts. För dig och för mig.

Om också vi ödmjukar oss och litar på att Gud vet bäst och att vi inte behöver förstå allt så blir det lättare. Och om vi förstår att vår mänskliga natur är full av det där som Jesus behövde sona, tillkortakommanden, synd, skuld och skam. Det handlar om mig – jag behöver försoningen – inte bara alla andra utan också jag. Och om vi vet att på grund av det där hemska som hände på Långfredagen så är vi trots allt vårt eget förlåtna. Brottet är sonat och jag är fri från skuld och skam, om jag bara tar emot det. Vi behöver inte förstå helt och fullt. Vi behöver bara ta emot och tro att det är sant.

Och det häftigaste av allt. Döden kunde inte hålla kvar vår Gud i sitt grepp. Han uppstod från det döda och i och med det får vi alla del av det eviga livet – för alltid tillsammans med Gud i härlighet. Vilken glädje! Den stora sorgen över död och hemskheter blir förbytt i den stora glädjen över var Gud har gjort för oss. Då kan man ropa Halleluja! Även om man inte förstår helt och fullt. 

Det är underbart att inse att jag inte förstår allt men att det ändå är så där fint ordnat. På grund av sin stora kärlek till mänskligheten ordnade Gud allt på bästa sätt. Tänk att bara få lägga sig ner och ta emot av den kärleken. Att få lägga allt sitt eget åt sidan och låta Gud göra det Han vill i våra liv. Att kapitulera och inse att jag inte är så förträfflig att jag kan mäta mig med Gud. Jag behöver inte mäta mig med Gud. Han är den som vet och kan allt. Därför kan jag i glädje ropa ut på påskens stora dag: Uppstått har Jesus, hurra, hurra! Han lever, Han lever, Han lever än! 

Anneli Rehnberg

Nyinflyttad i Höja, i ett hus från 1800-talet som är fullständigt upp och ner, sitter jag här och tänker. Var det verkligen detta Gud ville? Jag tittar tillbaka på hur det såg ut för ett år sedan. Tankarna som började komma om att flytta på oss. Att lämna Småland och flytta till Skåne, närmare familjen. Hur jag sedan leddes till att svara på en annons om en tjänst i Klippan. Och hur jag faktiskt fick tjänsten. Hur min man från början inte alls ville men hur Gud verkade också i honom. Jag ser Guds finger igenom hela processen. Och ändå! Tvivel kommer.

När så allt verkar gå på tok, när jag inte orkar stå emot mina tvivel. När jag känner mig svag och trött, så tar jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte vill. Enligt min bibelläsningsplan ärr det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slår jag upp den och började läsa. Redan i första versen känner jag att denna text är för mig just nu. Så här står det:

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Vilken tröst det blir! Jag fäller några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Han vet vilken dag jag läser denna text och hur jag mår just nu. Han finns med hela tiden.

Sedan känns allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag, för då får Han vara stark i mig.

Allt kan vara bra omkring oss. Vi har en säng att sova i, mat på bordet varje dag, vacker natur utanför fönstret. Ändå kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men fastän vi vet allt detta, fast vi har alla svar, så kan vi inte alltid känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.

Om du någon gång känner så kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom.

Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.

Har du frågor kring detta eller något annat så kan du höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns här på hemsidan. Och kom ihåg! Jesus älskar dig!

Anneli Rehnberg

Som pastor hamnar man ofta i spännande samtal om tron och livets svåra frågor. Precis det hände en gång då jag mötte en ung kvinna som hade många funderingar. Hon berättade att hon gärna skulle vilja ha tryggheten det innebär att vara en kristen, men att det är så mycket som är förbjudet när man har gett sitt liv till Jesus. Att dricka ett glas vin, att röka och att svära var de saker hon skulle sakna om hon blev kristen. Jag frågade var i Bibeln hon läst att just dessa handlingar är förbjudna. Det kunde hon inte svara på, detta var saker hon hört och därför trodde på.

Det är inte första gången jag hör människor säga sådant som anledning till att de inte kan bli kristna. Mindre ofta hör man att anledningen skulle vara att man vill fortsätta vara avundsjuk, girig eller att man inte kan låta bli att skvallra. Sådant som Bibeln faktiskt säger att man ska undvika som kristen. Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren, säger Jesus i Markusevangeliet (Mark 7:15). Det är hjärtat som är det viktiga, inte något annat.

Ingen människa är perfekt, vare sig den kristne eller ateisten, och det var därför Jesus behövde dö på korset. Vi fixar det inte själva. Vi har syndiga tankar hur mycket vi än försöker att inte ha det. Vi tänker ont om människor runt oss. Vi är avundsjuka på grannens nya fina bil. Vi har svårt att förlåta och lätt att hata andra. Ingen är färdig och kommer aldrig att bli det. Det är därför vi behöver Jesus och det han gjort för oss.

En kristen vän till mig råkade en gång i luven på en arbetskamrat och i stridens hetta sa han ett och annat som han inte borde ha sagt. Arbetskamraten sa då till honom: Och du ska kalla dig kristen! Min vän svarade: Ja, det är ju därför jag behöver Jesus. För att jag inte är perfekt. Det är inte bra för oss att svära och leva, vi kan göra illa människor och själva bli elaka och bittra. Det är inte bra för oss att röka eller att supa oss fulla. Båda dessa saker kan förstöra vår hälsa och när vi dricker för mycket kan vi göra dumma saker som vi ångrar efteråt. Men vi får ändå komma till Jesus precis sådana vi är. Det enda kravet är att vi svarar ja och att vi lägger våra liv i hans händer. Ju mer vi sedan lever med Jesus desto mer lika honom blir vi. De där sakerna vi tidigare tyckte var viktiga blir mindre viktiga i skenet av Jesus. Istället får vi en längtan att leva så som han lär.

En beskrivning av kyrkan som jag tycker är bra är denna: Kyrkan är inte ett museum för perfekta kristna utan ett sjukhus för blivande helgon (Artikel i tidningen Världen idag 2017-02-13). Och till det sjukhuset är alla välkomna, med bagage av både det ena och det andra slaget. Jesus vill lyfta av oss vårt bagage, våra bördor. Han tog all skuld och skam på sig när han dog på korset. Varför ska du och jag då envisas med att bära omkring på det? Allt dumt du sagt eller gjort förlåter han dig när du ber honom om det. När du förstår det får du frid i sinnet. Jesus säger i Johannesevangeliet: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet (Joh 14:27).

Så ta emot Jesu frid. Han dog på korset för att just du ska kunna göra det. Låt inte ditt hjärta oroas och tappa inte modet. Han finns där för just dig.

Anneli Rehnberg