Författare: Anneli Rehnberg

Vi har nyss firat påsk, den högtid som är de kristnas största och viktigaste. Det är då allt får sin fullbordan; Jesus vinner över döden och alla vi som tror på honom får del av det eviga livet.

Påsken innehåller både sorg och glädje. Att Jesus var tvungen att dö för att sona våra synder kan tyckas hemskt. Det var ett fruktansvärt lidande han fick genomleva. När alla våra tillkortakommanden, vår skuld och skam, våra sjukdomar och alla synder blev satta på honom så att han i den största förödmjukelse fick dö en hemsk och plågsam död på korset. Allt för att vi skulle slippa.

Någon tänker: Vilken hemsk Gud, som tvingade sin ende Son att dö på korset. Varför var någon över huvud taget tvungen att dö? Kunde inte våra synder och allt det andra bli förlåtet ändå? Vad är det för en Gud som gör så med sitt enda barn?

Det är naturligtvis ett mysterium, en gåta för oss människor. Varför egentligen? Särskilt svårt är det kanske för oss i västvärlden som inte känner till tankar om förbund och offer; det som i grunden ligger bakom hela händelsen, och som jag inte tänker gå in närmare på här.

Att det egentligen var Gud själv som dog där på korset är kanske ännu svårare att förstå. Gud blev till människa genom sin Son Jesus Kristus, och på så sätt var det Gud själv som dog den där hemska döden. Det var Hans blod som göts. För dig och för mig.

Om också vi ödmjukar oss och litar på att Gud vet bäst och att vi inte behöver förstå allt så blir det lättare. Och om vi förstår att vår mänskliga natur är full av det där som Jesus behövde sona, tillkortakommanden, synd, skuld och skam. Det handlar om mig – jag behöver försoningen – inte bara alla andra utan också jag. Och om vi vet att på grund av det där hemska som hände på Långfredagen så är vi trots allt vårt eget förlåtna. Brottet är sonat och jag är fri från skuld och skam, om jag bara tar emot det. Vi behöver inte förstå helt och fullt. Vi behöver bara ta emot och tro att det är sant.

Och det häftigaste av allt. Döden kunde inte hålla kvar vår Gud i sitt grepp. Han uppstod från det döda och i och med det får vi alla del av det eviga livet – för alltid tillsammans med Gud i härlighet. Vilken glädje! Den stora sorgen över död och hemskheter blir förbytt i den stora glädjen över var Gud har gjort för oss. Då kan man ropa Halleluja! Även om man inte förstår helt och fullt. 

Det är underbart att inse att jag inte förstår allt men att det ändå är så där fint ordnat. På grund av sin stora kärlek till mänskligheten ordnade Gud allt på bästa sätt. Tänk att bara få lägga sig ner och ta emot av den kärleken. Att få lägga allt sitt eget åt sidan och låta Gud göra det Han vill i våra liv. Att kapitulera och inse att jag inte är så förträfflig att jag kan mäta mig med Gud. Jag behöver inte mäta mig med Gud. Han är den som vet och kan allt. Därför kan jag i glädje ropa ut på påskens stora dag: Uppstått har Jesus, hurra, hurra! Han lever, Han lever, Han lever än! 

Anneli Rehnberg

Nyinflyttad i Höja, i ett hus från 1800-talet som är fullständigt upp och ner, sitter jag här och tänker. Var det verkligen detta Gud ville? Jag tittar tillbaka på hur det såg ut för ett år sedan. Tankarna som började komma om att flytta på oss. Att lämna Småland och flytta till Skåne, närmare familjen. Hur jag sedan leddes till att svara på en annons om en tjänst i Klippan. Och hur jag faktiskt fick tjänsten. Hur min man från början inte alls ville men hur Gud verkade också i honom. Jag ser Guds finger igenom hela processen. Och ändå! Tvivel kommer.

När så allt verkar gå på tok, när jag inte orkar stå emot mina tvivel. När jag känner mig svag och trött, så tar jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte vill. Enligt min bibelläsningsplan ärr det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slår jag upp den och började läsa. Redan i första versen känner jag att denna text är för mig just nu. Så här står det:

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Vilken tröst det blir! Jag fäller några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Han vet vilken dag jag läser denna text och hur jag mår just nu. Han finns med hela tiden.

Sedan känns allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag, för då får Han vara stark i mig.

Allt kan vara bra omkring oss. Vi har en säng att sova i, mat på bordet varje dag, vacker natur utanför fönstret. Ändå kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men fastän vi vet allt detta, fast vi har alla svar, så kan vi inte alltid känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.

Om du någon gång känner så kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom.

Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.

Har du frågor kring detta eller något annat så kan du höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns här på hemsidan. Och kom ihåg! Jesus älskar dig!

Anneli Rehnberg

Som pastor hamnar man ofta i spännande samtal om tron och livets svåra frågor. Precis det hände en gång då jag mötte en ung kvinna som hade många funderingar. Hon berättade att hon gärna skulle vilja ha tryggheten det innebär att vara en kristen, men att det är så mycket som är förbjudet när man har gett sitt liv till Jesus. Att dricka ett glas vin, att röka och att svära var de saker hon skulle sakna om hon blev kristen. Jag frågade var i Bibeln hon läst att just dessa handlingar är förbjudna. Det kunde hon inte svara på, detta var saker hon hört och därför trodde på.

Det är inte första gången jag hör människor säga sådant som anledning till att de inte kan bli kristna. Mindre ofta hör man att anledningen skulle vara att man vill fortsätta vara avundsjuk, girig eller att man inte kan låta bli att skvallra. Sådant som Bibeln faktiskt säger att man ska undvika som kristen. Inget som går in i människan utifrån kan göra henne oren. Det är det som kommer ut ur människan som gör henne oren, säger Jesus i Markusevangeliet (Mark 7:15). Det är hjärtat som är det viktiga, inte något annat.

Ingen människa är perfekt, vare sig den kristne eller ateisten, och det var därför Jesus behövde dö på korset. Vi fixar det inte själva. Vi har syndiga tankar hur mycket vi än försöker att inte ha det. Vi tänker ont om människor runt oss. Vi är avundsjuka på grannens nya fina bil. Vi har svårt att förlåta och lätt att hata andra. Ingen är färdig och kommer aldrig att bli det. Det är därför vi behöver Jesus och det han gjort för oss.

En kristen vän till mig råkade en gång i luven på en arbetskamrat och i stridens hetta sa han ett och annat som han inte borde ha sagt. Arbetskamraten sa då till honom: Och du ska kalla dig kristen! Min vän svarade: Ja, det är ju därför jag behöver Jesus. För att jag inte är perfekt. Det är inte bra för oss att svära och leva, vi kan göra illa människor och själva bli elaka och bittra. Det är inte bra för oss att röka eller att supa oss fulla. Båda dessa saker kan förstöra vår hälsa och när vi dricker för mycket kan vi göra dumma saker som vi ångrar efteråt. Men vi får ändå komma till Jesus precis sådana vi är. Det enda kravet är att vi svarar ja och att vi lägger våra liv i hans händer. Ju mer vi sedan lever med Jesus desto mer lika honom blir vi. De där sakerna vi tidigare tyckte var viktiga blir mindre viktiga i skenet av Jesus. Istället får vi en längtan att leva så som han lär.

En beskrivning av kyrkan som jag tycker är bra är denna: Kyrkan är inte ett museum för perfekta kristna utan ett sjukhus för blivande helgon (Artikel i tidningen Världen idag 2017-02-13). Och till det sjukhuset är alla välkomna, med bagage av både det ena och det andra slaget. Jesus vill lyfta av oss vårt bagage, våra bördor. Han tog all skuld och skam på sig när han dog på korset. Varför ska du och jag då envisas med att bära omkring på det? Allt dumt du sagt eller gjort förlåter han dig när du ber honom om det. När du förstår det får du frid i sinnet. Jesus säger i Johannesevangeliet: Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet (Joh 14:27).

Så ta emot Jesu frid. Han dog på korset för att just du ska kunna göra det. Låt inte ditt hjärta oroas och tappa inte modet. Han finns där för just dig.

Anneli Rehnberg