Vi har nyss firat påsk, den högtid som är de kristnas största och viktigaste. Det är då allt får sin fullbordan; Jesus vinner över döden och alla vi som tror på honom får del av det eviga livet.
Påsken innehåller både sorg och glädje. Att Jesus var tvungen att dö för att sona våra synder kan tyckas hemskt. Det var ett fruktansvärt lidande han fick genomleva. När alla våra tillkortakommanden, vår skuld och skam, våra sjukdomar och alla synder blev satta på honom så att han i den största förödmjukelse fick dö en hemsk och plågsam död på korset. Allt för att vi skulle slippa.
Någon tänker: Vilken hemsk Gud, som tvingade sin ende Son att dö på korset. Varför var någon över huvud taget tvungen att dö? Kunde inte våra synder och allt det andra bli förlåtet ändå? Vad är det för en Gud som gör så med sitt enda barn?
Det är naturligtvis ett mysterium, en gåta för oss människor. Varför egentligen? Särskilt svårt är det kanske för oss i västvärlden som inte känner till tankar om förbund och offer; det som i grunden ligger bakom hela händelsen, och som jag inte tänker gå in närmare på här.
Att det egentligen var Gud själv som dog där på korset är kanske ännu svårare att förstå. Gud blev till människa genom sin Son Jesus Kristus, och på så sätt var det Gud själv som dog den där hemska döden. Det var Hans blod som göts. För dig och för mig.
Om också vi ödmjukar oss och litar på att Gud vet bäst och att vi inte behöver förstå allt så blir det lättare. Och om vi förstår att vår mänskliga natur är full av det där som Jesus behövde sona, tillkortakommanden, synd, skuld och skam. Det handlar om mig – jag behöver försoningen – inte bara alla andra utan också jag. Och om vi vet att på grund av det där hemska som hände på Långfredagen så är vi trots allt vårt eget förlåtna. Brottet är sonat och jag är fri från skuld och skam, om jag bara tar emot det. Vi behöver inte förstå helt och fullt. Vi behöver bara ta emot och tro att det är sant.
Och det häftigaste av allt. Döden kunde inte hålla kvar vår Gud i sitt grepp. Han uppstod från det döda och i och med det får vi alla del av det eviga livet – för alltid tillsammans med Gud i härlighet. Vilken glädje! Den stora sorgen över död och hemskheter blir förbytt i den stora glädjen över var Gud har gjort för oss. Då kan man ropa Halleluja! Även om man inte förstår helt och fullt.
Det är underbart att inse att jag inte förstår allt men att det ändå är så där fint ordnat. På grund av sin stora kärlek till mänskligheten ordnade Gud allt på bästa sätt. Tänk att bara få lägga sig ner och ta emot av den kärleken. Att få lägga allt sitt eget åt sidan och låta Gud göra det Han vill i våra liv. Att kapitulera och inse att jag inte är så förträfflig att jag kan mäta mig med Gud. Jag behöver inte mäta mig med Gud. Han är den som vet och kan allt. Därför kan jag i glädje ropa ut på påskens stora dag: Uppstått har Jesus, hurra, hurra! Han lever, Han lever, Han lever än!
Anneli Rehnberg